Ett steg närmare lyckan. Eller?
Att mitt i svenska vintern slängas in i bikinisäsongen kan vara ganska traumatiskt. Du är inte bara vit som snö, du inser också vilken otrolig hårväxt du faktiskt har.
När man på något sätt försöker se sig själv som en Victoria's secret-model som smidigt springer längs vattenbrynet är man i själva verket den klumpiga, lite feta, alldeles för håriga och utstötta medlemmen i familjen flodhäst.
Man tänker inte på det när man springer runt hemma i lägenheten. På samma sätt i alla fall. Finns visserligen en risk att Christoffer och Totte är av andra åsikter.
Hur som helst. Vi ser en skylt där det står 'Body Vax' och känner oss träffade. Typ som om Gud faktiskt fanns och gav oss ett tecken.
Vi entrar en skönhetssalong och visar upp håret vi vill ha bort. Frågar om det är tillräckligt långt. Ja då. Det ska det vara. Nu börjar också den onaturliga svetten pärla sig lite överallt. Nervositeten smyger sig på.
I Thailand finns föresten ingen privacy utan vi sitter i samma rum som alla andra. Med stora skyltfönster så alla som vill verkligen kan beskåda oss.
Det verkar som jag ska få börja. Mamma Flodhäst sväljer klumpen i halsen och lägger sig på britsen. Linnea och Tess får också varsin brits. Alla ska alltså bli fria från hår samtidigt.
Herregud.
Stunden är kommen.
I salongen sitter en svensk tjej på 8 år och har fått sina naglar målade. Numera vår nya kompis. Som alla andra barn som drabbas av vår närvaro.
Hur som helst så innebar ju detta att man inte får svära. Det är ju så. Framför barn svär man inte. Så när thailändskan lägger tygstycket med vax i min armhåla ber jag till Gud och undrar om man får ångra sig.
Det får man inte. Försent.
Tre-fyra gånger drar de vaxet i våra armhålor. Det är ingen ide att ens försöka förklara smärtan. Det gjorde för ont. Alla ni som vet hur det är att vaxa ben eller bikinilinje. Det är som en smekning av silkestyg i jämförelse.
Och sen. När man tror det är över. När smärtan över går i skratt, svetten till lättnad. Ja då plockar de fram pincetten. PINCETTEN. De plockar alltså bort det hår som inte kommit med vaxet med en pincett. Alltså smärtan.
Linnea fick tårar i ögonen. Med all rätt.
Det gjorde verkligen så in i helvetes jävla röv ont!! (Ursäkta. Men det var så det kändes). Nu handlar det ju inte längre om ett smärtsamt drag. De plockar ju hår i tio minuter. I armhålan.
Lägg då till att vi inte får svära på hela tiden. Egentligen fick vi väl inte skrika heller för det låg en baby och sov men det fanns inte på kartan så babyn fick vakna helt enkelt.
Under denna tiden hinner vi träffa 6 olika svenskar som hann klippa sig, måla naglarna, rensa öronen osv. Alla önskade oss lycka till. Undrade säkert vad det var för framtida vård de hade att vänta.
MEN här sitter vi nu. Med lena bäbis armhålor. Inte ett hår i sikte.
Värt det? Nej.
Men thailändskan som plågade mig sa att det behövdes bara 14 (!!!!) ggr innan i princip allt hår var borta. Så a, det kommer ju aldrig hända.
Hörde föresten att Nour hade hår under armarna i melodifestivalen och blev hyllad för det. Blir det modert nu och vi hårfria ses som utbölingar så blir jag förbannad.
Puss. Gör gärna en snögubbe bara för det är kul.
/J.
