Linnea vs chopsticks
På vägen till War Remnants Museum stannade vi för att äta frukost. Mer om museet senare.
Vi hittade ett litet krypin där inga menyer fanns och endast en bristfällig engelska. Så när Vietnamesen som verkar jobba på stället ska förklara alla ingredienser fattar vi i princip ingenting och tillslut säger vi bara "Take some of everything. We trust you" och viftar lite med handen över skålarna med diverse innehåll.
Jag frågar vad en skål innehåller då det ser ut som bruna rötter med ögonglober vilket gjorde mig lite lätt nervös. Det var 'pig' sa de.
Efter ett tag lyckas vi också beställa vatten.
När maten kommer in hittar jag en oklar, grå klump. Jag frågar vad det är. 'Inside pig' säger vietnamesen och pekar på magen. Jaha, levern.
Vi stirrar lite ner i tallriken och på varandra innan vi sätter igång. Linnea tar suckande ett par pinnar och undrar högt hur det här ska gå. Jag och Tess kontrar snabbt med att hon måste lära sig, bara att sätta igång. Tittar bredvid mig och skrattar så jag måste knipa, Linnea har pinnarna på fel håll. Hur kan man lyckas med det? 50/50 chans om du, mot all förmodan, inte kan lista ut det själv.
Här har vi också en liten film för att visa hur hon fick kämpa. Oklart vad det är hon försöker få upp. Ser ut som en hjärna, smakade tortellini.
Vi stannade också för en kaffe. Det stod 'Welcome' på dörrmattan men inte fan kunde de någon engelska där. Alls. Överhuvudtaget. Borde man inte ha en dörrmatta med ord man själv begriper?
/J.
