Lunchbjudning
Igår var vi hembjudna till en av våra lärare på lunch. Därför åkte vi redan vid klockan 9. Kändes väldigt tidigt för lunch måste jag erkänna men när de såg min förvånade min bara garvade de. Som alltid annars.
Varför man träffas så tidigt är för att man helt enkelt ska laga maten ihop. Gärna så många som möjligt. Bildström med text känns passade i detta fallet.
För att bryta pinsam tystnad skalar man och äter melonkärnor. Vi tre vitingar har inte riktigt fått in knepet än och de andra skrattar glatt åt oss när vi biter för hårt och har skal i hela käften. Till höger har vi fantastiska The, en av våra handledare.
Överläggning i köket om vad vi egentligen ska hitta på till lunch.
Förberedelser inför vårrulle-lagning. Potatis och morötter. Och sex vietnameser på golvet.
Linnéa kan också!
Jag kan minsann jag med!
Och Tess lyckades också! Lägg gärna märke till att alla utom vi sitter vi huk. Vi klarade inte riktigt det i mer än två minuter.
Att rensa en kyckling.
Linnéa mitt i kökskaoset.
Fritering av vårrullarna. De blev så jäkla goda!
Typ det vidrigaste jag sett i hela mitt liv. Jag klöktes på riktigt. Jag hoppades, eller nej jag antog. Jag visste. Med all säkerhet, att detta var det överblivna skräpet. Det som skulle slängas. Tills de häller i soya. Och rör om. Dog.
Mitt i matlagandet skulle de väga sig. 45 kg kom Mai upp i. Imponerande. En tjej vägde över 50 kg och då fick alla panik och skrattade så tårarna rann för hon vägde så mycket. Jag gjorde ett aktivt val att inte hoppa upp på vågen då jag bedömde att risken för antalet hjärtattacker var för stor.
Fixar lite grönt till maten.
Linnea och Mamma.
Inget litet lunchbord! Bordet var ju naturligtvis placerat på golvet. Vad annars? Man vill ju inte vara gnällig eller så men ryggen värker ju faktiskt lite lätt när man ska sitta skräddare i flera timmar utan ryggstöd.
Glada och hungriga! Mai till vänster, också en handledare. Verkar vara lite ansvarig för oss.
Det var egentligen tjejlunch men mannen i huset plus en pojkvän fick vara med. Trevliga prickar med dålig engelska.
Fy. Fan. Vad. Vidrigt. Jag äcklas inte lätt. Jag kan lätt prata kiss, bajs, kräk, mens you name it, när jag äter. Inga problem. Men kroppsdelar. Kroppsdelar på matbordet. Kroppsdelar med naglar på. Nä det fixar jag inte. Åt inte så mycket efter att jag sett den där.
Peace! Kom inte ihåg tjejens namn men hon plockade mat åt mig hela tiden. Sen började hon tugga på benet med naglarna. Jag kunde inte ens titta.
Efter lunchen städade kvinnorna upp och diskade. Vi tre och männen fick godis och te. "Godis" kanske man ska uttrycka sig. Risplattor med nötter och socker emellan. Låter kanske helt okej. Lägg på massa ingefära på det. Nä just det, inte så jäkla gott. Men det är ju bara att tugga och svälja eftersom de hänger över våra axlar för att se att vi verkligen njuter. Te skulle vara jättegott till. "Man måste dricka te till, det är halva grejen". Jaså du, synd att smakerna skär sig värre än grisrosa och orange ihop.
Jag och Linnéa fick varsin kattunge att gosa med! Det sötaste jag sett!! Så små och söta så man visste inte vad man skulle ta vägen.
Så så så himla liten och söt. BÄBIS. Vill ha.
Alla fyra bäbisar i min kjol. En månad gamla och kunde inte riktigt gå ordentligt än.
Efter maten spelade man antingen kort eller så sov man en stund. Jag hade kunnat tänka mig att sova en stund, men det alternativet fanns inte riktigt för de ville lära oss att spela kort. Linnéa var klart sämst. Vann tre första gångerna när Mai satt bakom. Sen gick Mai till köket och Linnéa förlorade varenda gång haha.
/J.
