Sthlm-Koh Chang
I tisdags lämnade vi ett snöigt Sverige för ett soligt Thailand. Resan var ganska spännande i sig.
På Arlanda träffade vi Kurt Wallander. Stort. Vi chillade mest, så mycket att vi blev final call stressade till boardingen.
På planet fick vi en ny vän i form av Agnes ca 3 år. Agnes pratade väldigt tyst och vi satt ungefär precis mitt vid motorn. Så jag trodde Agnes hette Anders. Inga konstigheter.
Väl framme i Bangkok lägger en av oss (hemligt med respekt för den det gäller) en hög fis så mannen mittemot (handlar om minst 5 meter)också hör och börjar garva.
Det är någon slags filminspelning på gång men vi lägger ingen energi på det. Ingen av oss som känner igen några thailändska skådespelare ändå. MEN när vi går mot minibussen som ska köra oss vidare ser jag någon jag känner igen. Ingen mindre än Dolph Lundgren! Ballt tycker vi och filmar. Det fick man visst inte. Kan meddela er att Dolph är en riktig heting irl (in real life, alla föräldrar). Fräsch jäkel och inte så där Schwartzenegger-biffig som jag fått för mig.
Sen hoppar vi på minibussen som ska ta oss hela vägen till hotellet på Koh Chang. I den bussen fick man inte fisa. Inget skämt, skylten fanns och bildbevis finns. Jag fick whiplash-skada när jag gjorde misstaget att somna i puckelpisten. Flera gånger hoppade vi 20 centimeter upp i luften med illamående som följd.
Väl framme, 32 timmar senare, åt vi och sov sedan 14 timmar.
Gott liv.
/J.
