tillbaka i da nang
Vi drack ingen Singapore Sling i Singapore. De är så jädrans mycket dyrare där än tex om man skulle be någon röra ihop det här. Mitt småländska hjärta klappar mer för taxfree sprit som dessutom är svensk.
120 svenska kronor och en liter absolut var vår! Bra tack-för-att-vi-får-bo-här-present tyckte vi.
Singapore var sightsing, shopping, sol, bad, mat och fest. Vi fick träffa massor med nytt folk som inte var vietnameser vilket var en trevlig omväxling. Lördagnatt runt 1-2 tiden fann jag en Rumän som jag pratade med i ungefär en timma. Jag tyckte det var så roligt för jag aldrig träffat en rumän innan. Rumänen tyckte inte jag var lika exotisk.
Tillbaka i Vietnam blev vi genast lite bittra över lukten, skiten och människorna. Inte riktigt samma ordning som i Singapore så att säga.
Nu kom vi nyss hem från stranden. Det blåste. Ganska rejält faktiskt, gjorde lite sådär ont ibland när sandkornen träffade känsliga områden. Så vi gav upp ganska snabbt och vinkade in en taxi. Linnéa berättade på sin perfekta Vietnamesiska vilket hotell vi skulle till och satte ner vår strandpåse på sätet. Taxichaffören var inte alls nöjd över sanden som nu hamnade i hans bil.
Men vad tror han egentligen. Hämta upp folk på en sandig strand, en blåsig dag. Typ som att fiska när det regnar och tro att man ska få upp en torr fisk. Det går ju inte, och speciellt inte när det regnar. Då är de väl extra blöta tänker jag.
Skulle dock aldrig sätta mig sandig i pappa Agnes bil. Man vet inte vad som kan hända då. De kan hoppa upp och bita honom i örat när han kör så han kör av vägen eller vad som helst. Livsfarligt!
På tal om pappor kommer här en fin cover ni kan njuta av-
/J.
