Lektion nr. 3
Nu har lärarna satt fart på oss ordentligt! Inget mer vila på hotellrummet.
Nu är det heldagar som gäller med lektioner på eftermiddagarna.
(Vi är inte bara lata, värmen ÄR jobbig).
Idag skulle jag och J till skolan för att vara med på lektion om kateterisering.
När vi kommer till skolan har vi tusen bruna ögon på oss, när vi tittar uppåt, bakåt och åt sidorna.
De modigaste studenterna vågar säga "Hello" för att sedan bryta ut i ett ASGARV.
Vi byter om till våra sjukhuskläder. Vi har samma omklädningsrum som lärarna (för att undvika kaos hos studenterna). Vi kommer in i klassrummet, får lite applåder och ännu mer blickar på oss. Vi har en lärare vi aldrig sett förr och hon får fram: "I can´t speak English". Hon börjar lektionen, vi fattar inte ett ord av vad hon säger. Hon skriver massa på tavlan, fattar fortfarande inget.. Tillslut skriver hon L4-L5. Jag och J tittar på varandra... och börjar viska om denna lektionen verkligen ska vara om katetersättning. L4 och L5 är kotor som sitter i ryggen och vi börjar frukta det värsta... LUMBALPUNKTION. Dvs. man tar prov på ryggmärgsvätskan. Detta ser obehagligt ut och det är bara läkare som gör sånt i Sverige.
En frivillig student kliver fram och sätter sig på en stol, läraren drar upp hans tröja, mäter ut ett ställe som vi tror är vid lungan och börjar tvätta noggrannt. Nu misstänker vi att hon ska visa hur man tappar vätska från lungorna. En sak som också bara läkare gör i Sverige. Vi funderar på vart fasen vi har hamnat...
Nu tar en annan lärare över och tar fram en nål. Ska hon verkligen göra detta???
Hon tar inte bort skyddshylsan och gör det hela "på låtsas". Pjuh. Vi slipper göra detta på varandra, på riktigt.
Efter halva lektionen fattar vi att lektionen går ut på att man ska lära sig att förbereda dessa moment och assistera läkaren under tiden.
Nu ska vi testa på varandra. J får lägga sig i sängen och vara patient. De vill att jag ska hoppa upp i sängen och hålla i henne. Jag sätter ena knät på sängen. AAAAJ!! Sängen består bara av stål/metall utan madrass. Läraren säger att jag ska ta upp andra knät i sängen också. De andra studenterna börjar skratta och jag försöker men det gör så jäkla ont så jag får säga att "sorry, but it hurts too much in my knees". Klena svenskar... men vad hände med knäskydden??
Inte nog med det så skrattar studenterna ihjäl sig åt J som ligger som en stor klumpig bebis i sängen.
Efter detta vill vi gå hem, eftersom ingen vågar prata engelska med oss. Vi letar upp en lärare som är bra på engelska och frågar om vi kan få plugga på hotellet för vi förstår inte vad de säger.. Hon frågar varför och vad det är vi inte förstår... Ehmm.. "everything, we don´t understand vietnamese..."
/ L
